Kategoriarkiv: böckerna

Bok 3 under sättning

Nu håller förlaget på att göra bok 3 klar för tryckeriet. Jätteroligt! En av de mest spännande momenten är att få se illustrationen till omslaget.

Bok 3 heter ”Guldskon och den stora svälten”. Livet trasslar till sig för Shettisligan och deras älskade shettisar hamnar i en mardröm. En mardröm som Shannon plågats av om nätterna och som nu slår klorna i verkligheten.

~ Mia

Snart till tryck

Nu är alla praktiska detaljer king bok två snart klara. Det behövs flera vändor med korrekturläsning så att allt blir rätt och ser ut som det ska i inlagan (bokens alla sidor utan omslaget). Det är alltid lika spännande när det börjar bli dags för boken att åka till tryckeriet.

Tjohooo!!!

Boksignering

I lördags var jag med böckerna på Vallentuna Ridklubb. Det var verkligen jättetrevligt – många roliga samtal och härlig utsikt från cafeterian ut över ridhusets aktiviteter. Allra bäst var när tjejer som ridit på Lilla Rörby kom och pratade om shettisarna som de ridit där. Mel Gibson var en favorit. Haze och Manolito kom också på tal. ❤

~ Mia

Bortklippt lösning

… på Megs problem med den snokande Instagram-fantasten Greta som härjar och stökar med Shettisligan och deras stallvänner. Bok nummer 2 ”Sabotörer och Räddande Änglar” är lite lång så jag klipper bort en del text här och var.

 

Greta bor kvar vid shettishagen ytterligare en vecka, men hon tröttnar lite på att alltid hålla till i tältet. Meg å andra sidan tröttnar på att den irriterande Gretan håller till i fikarummet. För att lösa det hela sätter Meg upp ett schema på dörren med Greta-tider: de tider då ingen annan brukar vara i köket eller fikarummet.

Instagrammare är välkomna i fikarummet följande tider: 7 – 8

10 – 12

13 – 15.

Övrig tid rastar vi våra tama råttjaktshuggormar i dessa utrymmen.

Detta upplägg fungerar bra.

 

Författarporträtt

Nu när boken är iväg på tryck så vill förlaget att jag skickar ett författarporträtt. OMG! porträttsittning är inte min bästa gren. Sist jag skulle ha ett foto till körkortet så försökte jag att le lite lagom. Lagom är tydligen inte heller min specialitet. Allt eller inget verkar vara mer min modell. Man ser alla tänder på det körkortsfotot och själva fotosessionen var ett långt fnissande bara.

Eftersom bokserien heter Shettisligan och shettisarna i stallet är sådana underbara inspirationsvarelser så ville jag ha med en av dem på fotot. De är å många och så fantastiska allihop, men valet blev Ti-Ta som Saga/Shannon tävlar i ponnygalopp.

Det blev en del bus och mul-mys och så behövde Ti-Ta naturligtvis ha sitt galoppträns med extra pimp på.

författarporträttfotoselfokus

session författarporträtt L

session författarporträtt 2 L

<3  Mia & Ti-Ta

P.S.  … som i pssst! här ( https://youtu.be/9xzd1v6pZD8 ) finns en filmsnutt med Ti-Ta på väg till vår lilla fotosession. Han måste känt på sig att det snart var dags för galopplektion för han var väldigt ”yster”, som Alissa i böckerna skulle sagt. Eller så tänkte han på att vinna ponnygalopprace och kände hur springenergin fyllde hans pigga lilla kropp 🙂

 

 

Det där med ord …

Jag har precis haft en journalist och en fotograf här på besök. De ville göra ett reportage om Marsvinshjälpens ”marsvinshotell”. Jag brinner verkligen för marsvin också och vill så gärna förmedla min uppfattning om hur de är som husdjur och vad de behöver för att må bra (vilket är synnerligen likt vad hästar behöver för att må bra). Vad som sedan kommer att stå i reportaget kan bli något helt annat. Inte för att journalisten med flit skriver ”fel”, utan för att ordens precisa innebörd och energi har så stor betydelse. Kanske är det därför jag skriver så många egenpåhittade ord i böckerna om Shettisligan – för att det inte finns något tillräckligt bra vedertaget ord att använda. Det finns en viss risk … chans? … att Shettisligan behöver skriva en egen liten ordbok  så småningom.  Ord är en egen magiskt värld med så  många spännande nyanser!

För marsvinens del var dagen mer en upplevelse av olika ljud. Fotografen försökte med alla möjliga ljudeffekter att få de små raringarna att titta in i kameran (inte något marsvin gör på beställning direkt). Vi kan väl … för att vara lite fina i kanten … skriva att ljuden inte var marsvinsanpassade (typ prassel med matpåsar eller öppnande av deras eget kylskåp). Därtill har vi kruxet med att fotografera marsvin som har mörk päls i ansiktet. Ögonen, vilka är det element i bilden som fotografen oftast vill ha fokus på, framträder så dåligt då. En positiv följd av alla ”Boo-boo-boo!” och ”Squoiisscchh!” var att ögonvitorna blev ytterst framträdande – vilket bör ha haft en positiv effekt på marsvinsporträtten som sådana (inte på marsvinens upplevelse dock 🙂 ). Den komiska situationen fick fantasin att segla iväg och dikta upp en massa roliga och knasiga situationer som Shettisligan hamnar i och jag fick lust att bara stoppa tillbaka alla marsvin, säga ”Tack för idag!” och springa in till datorn för att skriva.

😉  Mia

 

 

Så mycket spännande …

… händer hela tiden i energin och miljöerna som inspirerar till böckerna. Shettisligan utvecklas snabb på sina ponnygalopplektioner, de får mer och mer ansvar i galoppstallet med fullbloden och jag har skrivit färdigt en tredje bok. Just nu håller jag på att läsa in den som ljudfiler till förlaget.

Lite fler snabbglimtar av händelserna och hästarna kring böckerna kommer då och då på Instagram och Facebook – av den enkla anledningen att det går så snabbt och lätt att via mobilen lägga ut ett foto på Instagram (och dela den till Shettisligans Facebooksida).

Även om det inte syns här så sjuder det i kreativitetskitteln kring Shettisligeböckerna 🙂

 

Tjuvläsare

Håller på med ett hemligt avsnitt i boken. Hemligt för barnen.  Om de vet om just det avsnittet blir det inte lika spännande att läsa hela boken när den är färdig.  (Jag läser högt ur lite allmänna snuttar och avsnitt ibland.)
Går för att hämta lite fika och så hör jag ”Ahaaa!!!” och hittar Saga vid min dator. Hon visste visserligen inte att det ligger ett läsförbud över min laptop just nu … Har precis avkrävt ett tysthetslöfte så att inte hela familjen får höra invecklingarna 🙂

Själva avslutet

Det är märkligt hur lång tid det tar att skriva själva slutet på boken jag håller på med just nu. Intrigen vindlar och krumbuktar sig på egen hand och förvånar mig. ”Va? Jag trodde vi var nästan klara!” Då vill berättelsen utvidga sig lite till.